Jag är inte min permobil

När jag är ute får jag ofta känslan av att människor stirrar på mig på ett sätt som gör mig obekväm. Jag börjar skämmas för att jag är den jag är och att det alltid måste finnas någon vid min sida när jag skall någonstans. Det händer ofta att folk pratar med min assistent istället för att prata direkt till mig som till exempel bara be om hålla åt sidan på promenader, eller säger till assistenten att jag måste flytta på mig från rullstolsplatser på bussar och spårvagnar. Detta gör att jag inte vill vara en del av samhället. Bara för att jag använder en permobil betyder det inte att jag inte förtjänar att behandlas lika som andra. Jag är en person och önskar att andra ska se bortom mina hjälpmedel och se mig för den jag är. Ibland blir vi nedvärderade på grund av vårt funktionsvariationer och möter fördomar och förutfattade meningar. Jag tycker att alla förtjänar att leva ett fullvärdigt liv som en del av ett jämlikt samhälle. För att bekämpa dessa fördomar och förutfattade meningar krävs det att man vågar ändra sitt synsätt när det gäller funktionsvariationer, att man har ett “Open Mind”. Man ska inte utsättas för diskriminering, fördomar och orättvis behandling bara för att man sitter i permobil eller rullstol. Det är ingen stor begäran jag har, jag önskar bara en rättvis behandling för alla.