Skärmarna faller

Själv tycker jag att dem borde vara kvar men att det kan vara bra att ta bort dem, när jag tänker tillbaka på innan corona så kunde man se slagsmål i korridoren eller att folk skriker, eller spelar väldigt hög musik.
Men samtidigt så kunde jag känna att det var bra med den sociala integrationen då de i korridoren kunde känna sig som en i mängden.
En av eleverna på RG jag har intervjuat sa “man ser sig själv som en i gänget” och många av de andra eleverna sa samma sak, det är ju sant för att de i rullstol ska inte känna sig utanför eller känna som att folk kollar ner på dem.
Men de andra RG eleverna jag har intervjuat har uttryckt att det är mycket lugnare och säkrare då de har märkt att det inte är lika mycket folk i korridoren som innan. Man förstår ju vad de menar för dem har ju sett bråk i korridorerna. Så vad skulle vi som en skola kunna göra för att de ska känna sig lugna?
Jo, vi kan lugna ner oss och tänka på andra, tänka på vår egna volym och försöka tänka så man inte stör andra. Om man nu måste bråka gör inte det inomhus för folk kan bli rädda för att dem inte vill bli skadade även om det inte är med mening. Skolan ska vara ett ställe där elever ska känna sig trygga och inte osäkra som de eleverna jag har intervjuat.
Det man kan konstatera är att de flesta eleverna ändå tycker att skärmarna i RG korridorerna ska stå kvar men samtidigt kan de inte välja. Därför så vill jag säga att vi måste arbeta tillsammans för att göra skolan åter till en bra och trygg plats.