Min studentdag

Efter det gick jag ut vid parkeringen och där hade elevhemspersonalen fixat champagnefrukost med lite gott o blandat till b.la mackor och frukt. Dagen innan studentdagen när jag kom till skolan kom jag på att jag hade glömt min jeansjacka vilket fick konsekvenser på champangefrukosten för det var tidigt på morgonen, det var kyligt och blåste kallt. De hämtade en filt till mig men den kasade av hela tiden och det var svårt när jag åt att hålla filten samtidigt.

Sen åkte jag i en av elevhemspersonalens bil som var en blå Renault. Hon skjutsade mig till skolan, till studenten. När jag kom till skolan mötte jag både elevassistenter och andra elever, vi möttes av ett stort champagnebord där vi fick ett glas champagne med jordgubbar i samt att vi även blev fotade av Rickard och många andra. Jag satte mig en stund vid de runda borden vid entren och lyssnade på musik, dansade, minglade och drack upp min champagne. 

Direkt efter skulle vi ta gruppfoto på oss studenter. Precis innan kom jag på att jag hade glömt mina smycken på elevhemmet. Jag sa till Therese, som ringde till en personal på elevhemmet. Fan vad nervös jag var att jag inte skulle få mina smycken innan bilden skulle tas. Som tur var var en kompis till mig sen så i sista stund kunde Therese knäppa på mig både halsband och armband. Fotografering avklarad på bästa sätt!

Nu var det dags att ta sig till A14, salen vi skulle vara i under förmiddagen. Massor av fika, frukt bjöds det på. Att sitta med sina klasskamrater kändes inte direkt ångestfyllt men lite tråkigt, sista dagen jag tillbringade med många av de jag varit med i fyra år. Men jag går ett år till på Riksgymnasiet så det var okej ändå. En av mina klasskamrater höll ett rörande tall som inte lämnade många ögon torra. Själv tyckte jag det var jättefint! Joséphine i klassen hade arbetat hårt med att på skoj beskriva alla, både elever och personal. Själv blev jag utsedd till Klassens busunge vilket stämmer till punkt och pricka. Jag har älskat att röja runt med alla, att vara lurig och busa. 

Efter någon timme kom sedan all annan personal, lärare, assistenter och hab. Hab framförde en specialskriven version av en låt från Djungelboken. Efter detta var det fullt kramkalas och utdelning av både nallar och kyssar. Det enda som var lite trist i A14 var att en av våra assistenter inte var med och visade bringan. Mattias hade tidigare lovat att han skulle visa hela sin tatuerade överkropp. Detta får han fixa på annat sätt!

Sen var det dags för studentlunch. I bamba var det väldigt högljutt men det var roligt att se sina assistenter servera under lunchen. Maten, speciellt potatissalladen, var väldigt god. Hela grejen med utsmyckning, uppträdande och stipåendeutdelning gjorde att det kändes fint, nästan lite Nobelmiddagsstämning. Jag blev förvånad över att skolan har så många företagssamarbeten, med stipendierna strävade företagen efter att belöna insatser som verkar för att förbättra världen. Arbetet mot hedersförtryck, mot rasism, för miljön, juridik, samhällsuppbyggnad och att att allmänt arbeta för en bättre värld var saker som premierades. Sammanlagt delades stipendier för 149 000 kronor ut.

Efter lunchen var det dags att ta sig mot utspringet. Det var panik hela vägen. Min telefon var borta, toalettbesök behövde göras och samtidigt visste jag att vi var först med att springa ut. Men det funkade. Jag kom på plats. När vi skulle springa ut visste jag inte riktigt hur det skulle ske. Var skulle rullstolen vara? Var skulle jag vara? Var skulle Therese vara? Men plötsligt small det till och jag och Joséphine sprang mot scenen. Väl uppe på scenen tittade jag runt och oj vad folk det var där! I vimlet såg jag mina föräldrar. Fast jag bara var på scenen i 2 minuter kändes det långt innan jag fick gå av och möta min familj. Kramkalas! Både föräldrar, andra elever och habilitering kramade och hängde grejor runt halsen på mig.

Hela dagen kändes fantastiskt bra, så skönt att ha det gjort! Tänkte på de som behöver gå kvar, flera år till kamp och slit. Jag är klar!