Har du någon gång känt att du inte passar in i “normen”? Eller att du inte känner dig respekterad på grund av hur du ser ut? Det har jag gjort eftersom jag sitter i rullstol, att folk ser ner på mig eller att det har funnits opassande ställen där man inte kommer in på grund av höga trappor eller trottoarkanter.
Jag var med om tyst mobbning i grundskolan, fick ofta inte vara med, och när jag försökte “bjuda in mig själv” så fick jag bara otrevliga blickar på mig. Det kändes som att få osynliga stenar kastade på mig. De flesta eleverna i skolan började kalla mig för saker. Jag kommer ihåg en gång när några av dem sa att jag var CP. Sen när jag kom till Riksgymnasiet i Angered kändes det mycket bättre. Riksgymnasiet är en skola för personer med funktionsvariationer där det finns olika anpassningar för eleverna. Jag började läsa i en mindre klass med cirka 6 elever. Jag upplevde att det blev en bra miljö för mig. Jag blev bättre behandlad på grund av att här sitter många i samma sits som mig. Men också för att omgivningen var bättre och personalen hade mer förståelse. På mina tidigare skolor var inte personalen lika bra på att veta hur man behandlar personer i rullstol på ett bra sätt.
När jag var på läger med min dansgrupp så hade vi samlingarna i ett rum som var på övervåningen, och upp dit fanns det en ramp, fast den rampen var väldigt brant. Så då fick jag ta hjälp varje gång vi skulle upp och ner för rampen. Jag kände mig rätt irriterad över att personalen som jobbar där inte hade kunnat fixa något bättre, typ att rampen skulle ha varit lite mindre brant. Å andra sidan tror jag att det kan bero på att det kanske inte var så många elever som hade använt en ramp där tidigare.
En grej som är vanlig för mig är att folk flyttar undan stolar, jag kan flytta över till stol, men jag förstår ju att personen som flyttade undan stolen inte kan veta det, att hen bara gör det av välvilja. Men då känner jag lite att jag inte “får” öva på att klara mig själv. Folk pratar med den personen som är med mig. Till exempel när jag var på sjukhuset så började sjuksköterskan jag skulle träffa prata med min pappa istället för mig.
En gång när jag var på mitt sommarjobb så var vi ute och plockade skräp, jag fick vara med om två män som betedde sig lite konstigt mot mig, men det var den ena av männen som jag tyckte var obehagligast för att han började ta mig på händerna, på min rygg och i mitt hår. Jag blev så rädd att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Det har aldrig hänt mig innan. Efter att det hänt så rullade jag gråtandes till den personen jag samarbetade med, och då ringde han till våran ledare på det sommarjobbet. Jag märkte att mannen förmodligen var påverkad av något. Men jag tycker fortfarande inte att det är okej att man tar sig friheten och rör vid en annan människas kropp, särskilt om man sitter i rullstol. För att då kan personen inte försvara sig lika bra som en stående person kan. Enligt diskrimineringsombudsmannen, DO, finns det en lag som säger att man inte får diskriminera på grund av funktionsnedsättning inomarbetsliv, utbildning, hälso- och sjukvård, varor, tjänster och flera andra samhällsområden.
Så att passa in i normen är inte så lätt, särskilt om man sitter i rullstol. Alla ska få bli respekterade på ett bra sätt, oavsett vem man än är, eller vilket funktionshinder man än har. Sprid glädje, tänk på vad du säger till personen och vart hens bekvämlighetszon går, fråga om du är osäker.. Sist men inte minst, försök anpassa offentliga platser så gott det går för dem som behöver det.
